Jag ska försöka sätta tonen för den här sidan och vrida på varför vi – och kanske framför allt jag – har valt det här yrket, och lite om vad det inneburit för oss att vara ett litet företag under ständig utveckling. Faran i att växa för fort och varför det är så viktigt för mig att sidan fångar vår andemening och därmed besparar er smörigt säljsnack. Jag ska försöka presentera oss ärligt, prestigelöst och med fokus på vår passion. Därigenom hoppas vi vinna ert förtroende.

Så varför hamnade jag just här, med denna ”Om oss”-text framför mig? Jag har ställt mig frågan några tusen gånger genom åren: varför sysslar jag med det här? Hur många gånger har jag inte tänkt kasta in handduken och ge upp för en mycket lugnare, mindre stress- och kravfylld vardag. Har det varit något genom åren, så är det tufft.

Att tillverka och sälja sina egna produkter är otroligt belönande och roligt, men samtidigt ett tungt och osäkert arbete. Man är för beroende av sig själv. Dygnets timmar räcker inte till och man brottas ständigt mellan att vara produktiv, administrativ, jobba med ekonomi, offerera, utveckla osv – och du får inte gå sönder. Ibland vill man bara vara en störtskön farsa och befinna sig exakt i nuet, just där och då, utan distraktioner och hundra saker att hålla reda på.

Det här har tagit tid att lära mig hantera, framför allt stressen tillsammans med det uppskruvade tempot – inget får bli fel, ofta i kombination med sömnbrist. Till sist är inget roligt längre. Människor är bara människor, vänner är de man helst undviker och de som står en närmast försummar man. Senast var långt ifrån första gången.

Ett av de första målen man har efter att ha kommit till insikt och förstått vad som egentligen är fel, och hur slut man tagit, är att komma ihåg jympan på måndagar och fredagar. Bara att packa väskan är nästan omöjligt. Skor, strumpor… När jag senare ser tillbaka tror jag att det kommer vara min viktigaste och nyttigaste läxa.

Intresset för trappor kom tidigt. Det stod trappor i miniatyr – givetvis under trappan – på min fars skrivbord i huset jag växte upp i. Rak trappa, L-formad, U-formad och S-formad, till och med en trappa med böjt vangstycke fanns att leka med.

Håkan Sörbin startade Sörbins Snickeri för snart 40 år sedan. Läromästaren som troligtvis har mer talang i lillfingret än jag har i hela kroppen. Han är min stora förebild när det gäller att kämpa sig igenom tuffa perioder, orka hålla ut och se längre fram än idag. En sorts envis envishet som uppkommer ur viljan och den obevekliga tron på att det man gör, och tycker så mycket om, en dag ska ge utdelning och belöna sig.

Vi hade kunnat nöja oss med trapporna och stannat där, men ambitionsnivån är hög och nyfikenheten verkar inte ha några gränser när det gäller att hitta nya infallsvinklar, skapa nya produkter eller komma med nästa grej. Det finns inga andra sätt att driva Sörbins än att ständigt utvecklas, nyskapa, kvalitetshöja våra produkter och tänja gränserna för vad som är möjligt.

Det är framför allt trapporna som har hjälpt oss att köpa den tid som krävs för att utvecklas och tålmodigt våga flytta fram målsättningen ett steg i taget, utan att sikta för högt. Ett exempel där vår ambition översteg våra förutsättningar var när Midsommarbordet fick eget liv och vi på så sätt fick erfara faran i att växa för fort.

Utan att ha en riktig plan fick vi plötsligt flera hundra förfrågningar och ännu fler frågor: Vad kostar det? Vilka mått finns? När kan det vara klart? Skickar du det till…? Den situationen hade varit hur kul som helst om den uppstått idag, och jag önskar att jag hade njutit mer av framgången då. Men vi hamnade plötsligt i en situation utan några klara svar och med en orderstock redan full av trappor.

Efter en hektisk och stressfylld vår och sommar tycker jag, efter förutsättningarna, att vi lyckades reda ut det bra – och idag rullar borden på riktigt fint. 

Min starka övertygelse är att du måste ha passion för hantverket, och att göra misstag är avgörande för kreativiteten, skapandet och utvecklingen. Helst om och om igen, för att till slut lyckas utveckla en produkt som du med stolthet sätter ditt namn på. Utvecklingsprocessen är underbar och något av det roligaste vi vet, men samtidigt totalt frustrerande och delvis skuldtyngd. Du har massor att göra – men inget blir gjort förrän du sett tanken få liv.